fredag 2 november 2012

En kärlekshyllning till ett träd

G.F. Händels Opera "Xerxes" ( Serse) uruppfördes på våren i London år 1738 och blev ingen omedelbar succé.
 Den fick från första början ett styvmoderligt mottagande. Händel prövade att blanda seriösa och mera komiska grepp i denna uppsättning och det föll inte i god jord hos kritikerna som tyckte att den var oseriös och obegriplig. Stycket försvann därefter snabbt från scenen och sågs som ett fiasko.
"Xerxes" föll sedan mer eller mindre i glömska i nästan 200 år, tills 1925 då en ny uppsättning av verket, då i staden Göttingen i Tyskland. Succén var ett faktum och just arian "Ombra mai fú" där Xerxes lovsjunger sitt älskade träd har i modern tid blivit ett av Händels mest älskade och välkända stycken.
Så här sjunger Xerxes översatt till svenska: 

"Aldrig har där funnits en skugga
av ett träd
mer avhållet och älskat
eller mer behagligt"

Här framför mezzosopranen Cecilia Bartoli sin fantastiska tolkning av denna aria, utomhus i en underbart vacker allé. Inte vet jag om dessa träd som vi ser i klippet är plataner, som ju är det träd som Xerxes dyrkar,  men förtrollande är det.
Filmen är gjord av Olivier Simonnet. Den italienska barockensemblen Il Gardino Armonico framför musiken, dirigerade av Giovanni Antonini.

Jag tänker att Händel verkligen måste ha älskat träd när jag hör detta stycke, för det illustrerar precis den känslan som jag kan få en varm sommareftermiddag i juli när jag promenerar där under de blommande lindarna i Vasaallé omgiven av deras berusande doft...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar