Lite halloweenstämning vid Valand

Läste det här Halloween-tipset på nätet:
Klä dig i finstassen, ta med ett stort tomt vinglas och gå runt i grannskapet och ring på. När folk öppnar dörren, sträck fram glaset och skrik:
"Hallo, viiin!!!"

Historien upprepar sig aldrig - eller?

Göteborgs Fria skriver om fällningen av lindarna i Vasaallén och ställer en del intressanta frågor till Park- och Naturförvaltningen om de firmor som ska utföra jobbet.  Svaren de får är undvikande, men Göteborgs Frias skribent ställer själv en annan intressant fråga: gör kommunen om samma misstag idag som den gjort tidigare?
Idag säger man att 60- och 80-talens beskärningar var misstag.
Hur vet vi att det som görs idag inte i själva verket är lika kortsiktigt?

Det enda som kan råda bot på den här osäkerheten är rejält med information från Park och naturförvaltningen.

Söndagkväll

Bild från igårkväll - idag hade jag av någon anledning ingen lust att ta fram kameran i allén :-)

Kommunen tar till tunga artilleriet - mer lögner, mindre dialog

I GP idag går Park- och Naturförvaltningens Jakob Andreasson ut hårt. Träden i Vasaallén kan börja fällas när som helst om Park- och Natur bedömer dem som "riskträd".
Båda förvaltningens egna experter och fristående arborister har haft synpunkter, säger Jakob Andreasson - men han glömmer att säga att de fristående arboristerna i Svenska Arboristförbundet varit mycket kritiska mot beslutet. Istället hävdar han att "experter kan ha delade meningar utan att någon har fel" och säger att han "inte vill få någon polemik".
Vi förstår att Park- och Natur inte vill ha någon polemik, utan helst bara vill göra som de själva tycker.Vi börjar också ana att allt tal om dialog med medborgarna inte är mycket värt.

Jakob Andreasson hävdar att Park- och Naturförvaltningen tänker långsiktigt: "Planeringsperioderna är så långa. Därför måste vi försöka tänka visionärt - på vilket arv vi vill lämna till nästa generation." Men att välja att fälla friska, starka och härdiga lindar, för att istället plantera oprövade lönnar som inte lämpar sig som alléträd är knappast ett bra exempel på långsiktighet - snarare kan det handla om mode. De fräscht höströda Freeman-lönnarna är enligt Park- och Naturs egna dokument tänkta att ge "förnyelse" i Vasastan - en tanke som är svår att få ihop med Stadsbyggnadskontorets detaljplan för området, där bevarande betonas på varje sida.

I Vasaallén finns inga uppenbart döda träd, möjligen ett fåtal som behöver bytas ut. Park- och natur vill byta hela allén på en gång mot freeman-lönnar. Vi vill att bara de träd som verkligen är sjuka ska tas bort, och att de ska ersättas med nya lindar istället.

Park- och natur har i några dagar talat om dialog, men nu är de tillbaka på ruta ett igen: de anser sig veta vad som ska göras och hur, och vill helst slippa diskutera med medborgarna. Men om man har en plan som sträcker sig över hundra år, så måste man nog också avsätta lite tid för diskussioner med medborgarna innan man genomför sina visioner - så stoppa undan motorsågarna, Park- och Naturförvaltningen, och lyssna istället!

Träden kapslar in sina skador

Idag lärde jag mig något nytt om träd. När det uppstår röta, till exempel för att en gren har brutits av, så kapslar trädet in och vallar över såret så att inget syre kommer in längre. Då dör svamparna som orsakar röta, de kan inte leva utan syre.
När vi människor läker så kan vi få nya celler på samma plats som skadan var. Träden kan inte göra så. Istället har de särskilda tillväxtceller som sätter igång och försluter såret, sakta men säkert. Meristem, kallas de här cellerna. Det finns väldigt många av dem i skiktet mellan bark och ved på träd.

Den som vill läsa jättemycket om sånt här kan gå till boken Design in Nature. Learning from Trees som finns på Google books. Där står det också mycket om årsringarna. Årsringarna blir tjockare där belastningen är högre. Om det till exempel blåser hårt från ena sidan kommer årsringarna att bli tjockare på den sidan. Eller om trädet lutar mycket så att belastningen på ena sidan blir större, då växer årsringarna mer på den sidan för att trädet ska kunna hålla sig uppe bättre.

Något är ruttet, men det är inte träden

Idag är jag ordentligt sjuk och håller mig hemma. Försöker läsa in mig på alla turerna kring hur Park- och naturförvaltningen började fälla träden utan marklov, stoppade fällningarna, fick marklovet beviljat men ändå måste vänta med att såga vidare på grund av den starka opinion som uppstod (och för att vänta på att överklagandena ska behandlas).
Läser Göteborgs stads Trädpolicy från 2005 och Detaljplanen för Vasastan. På punkt efter punkt går förvaltningens handlande stick i stäv med de uttalade principerna. Det är svårt att förstå hur det hela hänger ihop, särskilt när man har hög feber. Jag ger upp för idag och bäddar ner mig med örtte och honung.

Här är en bild från manifestationen vid de fällda träden i söndags. En arborist har klättrat upp i ett av träden. Trädet är friskt och starkt, säger han. Precis som de tre träd som fälldes i onödan förra måndagen.

Något är ruttet, men det är inte lindarna i Vasaallén.

Lönetorsdag i oktober

En typisk göteborgsvädersdag, det regnar och haglar omväxlande. Jag är förkyld och har feber och mår visset - men lönen har kommit och kylskåpet är tomt, så jag pallrar mig till affären ändå. Knäpper ett kort när jag köar till bankomaten. Tänker att detta kommer att bli en sorglig blogg. Alla huttrar.

Men när jag kommer ut från mataffären igen har solen kommit fram igen, folk har fällt ihop sina paraplyer och ljuset blänker i Skansen Kronas krona. Typiskt göteborgskt.

Sista året med allén?

Idag hörde jag på nyheterna att Vasaallén fått uppskov med ett år. Jag tänkte: så som jag älskar den här allén så vill jag passa på och dokumentera den under den tid som finns kvar. Jag ska försöka ta en bild om dagen, eller mer realistiskt, en i veckan.